Grottan

 

Grottan är lokaliserad i närheten av en liten by vid havet i Storbritannien. Gömd djupt inuti en brant stenklippa, dess öppning omgiven av havsvatten och är nästan omöjlig att nå utan magi. Stenarna är för branta för att kunna klättra ner för utan någon tidigare erfarenhet, som gör några försök att klättra ner livsfarligt, som bäst. Båtar kan inte navigera i de virvlande vattnen och förrädiska klipporna, som gör försök att komma fram med båt för farligt. Grottan är väl gömd och, som är viktigare, ett nästan ogenomträngligt gömställe.

 

Grottan ligger nära botten av en tornande klippa av kall, svart sten. Vid kanten, så faller klippan skarpt, vilket avslöjar ett ansiktslöst blad av sten, fri från växter.

Havsvatten skummar våldsamt vid foten av klippan, som gör smaken av salt och ljudet av rushande vågor överväldigande. Vid grunden av klippan, utstickande från det virvlande vattnet, finns några få stora stycken av sten som verkar ha brytigts bort från klippan vid någon tid i det förflutna. 

 

Vid den allra yttersta kanten av klippan är en serie av hackade nischar. Dessa nischar gör upp en primitiv serie av fotstöd och leder ner för klippan till de stenblockfulla chuckar av sten som ligger halvt under det iskalla havsvatten under. Trots dess fotstöd, så är det väldigt svårt att klättra nerför klippan, för att den är väldigt brant och de nedre stenarna är täckta av vatten och extremt hala. Vid grunden av klippan, där sten möter vatten, är det en spricka, ett hål, där mörkt vatten virvlar omkring. När man kommit hit, så måste den som vill komma in i grottan utan att behöva använda magi simma in i grottan genom det iskalla vattnet, och in i hålet – öppningen till grottan.

 

Hålet öppnar till en mörk tunnel. Vid detta ställa, själva öppningen av grottan, så är väggarna knappt en meter ifrån varandra och slemmiga. Denna del av grottan är troligtvis under vatten vid högvatten, vilket skulle förklara det skick väggarna var i. Längre i i tunneln, så svänger den smala vägen till vänster, och leder till det inre av klippan vilket är en massa av grov, våt sten.

 

Grottan diskuterades först av Fru Cole, en gang husmor för ett barnhem för mugglare I London, när hon pratade med Albus Dumbledore 1938. Ett av barnen i hennes tillsyn var en ung pojke vid namn Tom Gus Mervolo Dolder, pojken som skulle bli Lor Voldemort. En gång om året, så tog Fru Cole med barnen på en sommar utflykt, för att bryta upp det monotona livet de levde. Vid en av dess utflykter, förmodligen 1937, tog hon Tom och de andra barnen till havet. Under denna resa, så vandrade Tom iväg med två andra barn, Amy Benson och Dennis Bishop. Tom ledde dem till grottan. Detaljerna av det som hände i grottan är okänt, men enligt Fry Cole, så var Amy och Dennis aldrig riktigt densamma som förut. Det enda som Amy eller Dennis kunde säga var att de hade gått in i en grotta med Tom Dolder. Tom, såklart, svor att de bara hade utforskat, och sa inget annat.

 

 

 

Även som barn, så var Tom en underlig pojke som gillade att använda sina outvecklade magiska krafter för att utöva kontroll över de andra barnen på barnhemmet. Han tyckte om att skrämma dem, fast Fru Cole kunde aldrig ta fast honom på bar gärning. Grottan var ett av exemplen av hans begär att manipulera och kontrollera hans jämlikar, troendes att de var underlägsna honom. På grund av det som hände i grottan, så skulle Tom komma ihåg det och, då han växte i Svartkonster och fördjupade sig helt och hållet i sitt alter ego Lord Voldemort, så kom Grottan till ännu större betydelse. Som vuxen så anförtrodde han Grottan med något så kärt till sitt mörka hjärta: en del av hans själ.

 

Det är okänt när Voldemort återvände till grottan för att gömma Horrokruxen; medaljongen från Salazar Slytherin. Det måste ha varit någon gång efter han tog smycket från Hepzibah Smith och innan hans första fall – mellan åren 1946 och 1981. Albus Dumbledore och Harry Potter besökte grottan 1997 då de letade efter Voldemorts Horrokruxer för att förstöra dem.

 

Det var mörkt när Dumbledore och Harry anlände vid klippan där grottan är gömd. Det tog de båda ett tag att klättra ner för klippan och tillslut var de tvungna att dyka ner i det iskalla vattnet och simma in i hålet som leder till grottan. När de väl var igenom hålet, så kunde de två simma igenom tunneln och vidare i till hallen av grottan, och steg tillslut upp ur vattnen och såg sig om.

 

Det var Dumbledore som upptäckte att grottan hade märken av att ha blivit rörd av magi, och han kunde lokalisera den hemliga port som ledde till det inre av grottan. Voldemort skapade denna port, och det enda sett man kunde ta sig igenom den var att ge den blod. Dumbledore tyckte att detta var mycket ohyfsat och verkade rätt besviken av Voldemorts brist på kreativitet, men skar sig själv i alla fall och gnuggade blodet på den gömda dörren. Så snart som blodet nuddade stenen, så uppstod en brinnande kontur av ett valv på väggen, och den blodsprättade stenen inuti försvann, vilket lämnade en öppning in till det som verkade vara totalt mörker.

 

Genom valvet var en stor svart sjö, så bred att den motsatta stranden inte syntes till. Grottans tak sträckte sig upp och ur synhåll. Den grottlika inhägnaden var nästan helt mörk. Från mitten av sjön kom det ett dimmigt grönt ljus, som lös kusligt och reflekterade det stilla vattnet under den. Ljuset verkade inte penetrera det nästan kompletta mörker i grottan, som att mörkret inuti grottan var, på något sätt, tätare än normalt mörker.

 

Harry och Dumbledore gick runt kanten av den stora sjön, noga med att inte nudda vattnet. Vid deras ena sida, låg den grova grott väggen, och på den andra, den lugna utsträckningen av ostört vatten. Dumbledore trodde att det som gav ut ett grönt sken i mitten av grottan var en av Voldemorts Horrokruxer. Harry försökte tillkalla objektet till sig, men när han gjorde så, så var den lugna vattenytan bruten av något stort och blekt som hoppade från vattnet och föll sedan snabbt tillbaka under ytan. Detta något var en Inferi, ett levande lik, kommenderat av Voldemort att vakta hans Horrokrux. Voldemort hade dödat så många personer under hans första storhetstid att han hade en veritabel arme av Inferi, av vilka många bodde i den onaturligt lugna sjön som omgav Horrocruxen.

 

Efter de gått runt kanten till sjön ett tag, så stannade Dumbledore och drog handen genom luften. Då denna del av grottan såg precis ut som vilken annan som helst, så var den annorlunda, och inom några sekunder hade Dumbledore fått tag på något osynligt. Dumbledore rappade sin slutna hand med sin trollstav, och direkt kom det fram en tjock, koppargrön kedja från luften, som rann från Dumbledores hand till djupet av sjön. Med ett till rapp av sin trollstav, så började kedjan rulla ihop sig själv vid Dumbledores fötter, och drog en liten, spöklik båt från under vattnet. Som kedjan, så var även båten grön, och gjorde knappt en krusning på vattenytan då den flöt mot Harry och Dumbledore som stod på stranden.

 

Voldemort hade förhäxat båten att väga magisk kraft och därför bara transportera en häxa eller trollkarl åt gången over sjön. Voldemort gjorde dock ett misstag, och underestimerade den kraft och styrka en ungdom har. På grund av detta misstag, så kände inte båten igen denna 16 åriga Harry, och därför kunde både Harry och Dumbledore kliva i den lilla farkosten och åka över vattnet till det spöklika skenet i mitten av sjön. När de korsade sjön, så förstod Harry att Inferi skyddade Horrokruxen, och flöt under ytan till sjön, livlöst och skrämmande.

 

Till slut stannade båten vid den lilla ö av len sten i mitten av sjön. Ön var en yta av mörk, platt sten som inte var större än Dumbledores kontor. Noga med att inte nudda vattnen, så steg Dumbledore och Harry av båten och närmade sig det gröna ljuset. Ljuset kom från en sten skål, uppsatt på en piedestal. Skålen var full av smaragd grön vätska, och det var denna vätska som gav den spöklika glöden. Horrokruxen var i denna vätska.

 

Det tog inte lång tid för Dumbledore att lista ut att det enda sätt de kunde få tag på Horrokruxen var att dricka vätskan i skålen. Innan han gjorde så, så såg Dumbledore till att Harry skulle göra allt han kunde för att han skulle fortsätta dricka, även med våld, om man inte ville fortsätta. Dumbledore var korrekt med att begära detta av Harry, för att drycken hade en hemsk effekt på rektorn, och Harry var, minsann, tvungen att tvinga in det som var kvar av drycken i Dumbledores mun.

 

Efter drycken var borta och Horrokruxen hämtad, så tog Harry ett glas vatten till Dumbledore från den enda tillgängliga källan; sjön. Stunden han nuddade det stilla vattnet, så började Inferi i sjön röra på sig och attackera. De skulle ha burit bort Harry till sin död om inte Dumbledore hade ingripigt. Då Inferi är rädda för värme och ljus, så kunde Dumbledore använda kombinationen av de två (eld) och rädda Harry från dem. Harry och Dumbledore satte sig sedan igen i deras lilla båt och flöt till den motsatta stranden, där de gjorde sin väg ut ur grottan. Dumbledore anmärkte sedan att Voldemort hade verkligen gömt sin Horrokrux bra, då bara en inte kunde ha fått tag på den.

 

 

Det var inte upptäckt för än mycket senare den kvällen, efter Dumbledores död, att någon annan hade varit I grottan innan Dumbledore och Harry. Denna någon, en enigmatisk person med initialerna R.A.B., hade faktiskt tagit Horrokruxen och lämnat en falsk Horrokrux istället. Harry och Dumbledore hade hämnat den falska Horrokruxen, och den riktiga kan vara var som helst (fast det finns många teorier om vart den kan vara).

 

Det verkar som att R.A.B. och en medbrottsling (som Dumbledore sa, bara en person skulle inte kunnat ha gjort det) trotsade Lord Voldemort och tog hans Horrokrux med avsikt att förstöra den. Detta betyder att någon annan visste om grottan och, möjligen, händelserna som föregick där när Voldemort var ett barn. Det betyder också att någon annan kunde övervinna över förtrollningarna och formlerna Voldemort placerat på grottan. Precis vem denna person var, och vilket roll (om någon) grottan kommer att spela i seriens slut, är ett mycket väl debatterat ämne.


2006-09-04 av Luna




Kommentarer från fans

Namn:
E-mail: (frivilligt)
Smile: smile wink wassat tongue laughing sad angry crying 



Content Management Powered by CuteNews