Nu ska jag berätta om igår. Eller, egentligen var det väl i förrgår nu eftersom klockan passerat tolv. Men jag berättar ändå.
I fredags såg jag Pojken i Randig Pyjamas igen. Jag hade sett den under höstlovet och förlorat tron på mänskligheten, bara för att ... well, ni förstår om ni ser på den. Den är vidrig och underbar på samma gång, och jag tänker läsa boken någon gång. Lyssnade på en intervju med författaren till boken, John Boyne, och han svarade på den kritiken han fått om att boken inte var tillräckligt faktaenlig för att ha kunnat hända på riktigt: "You have to know the difference, between fact and fiction. This is a fiction, and even if I'd been completely correct with every bit of fact, the minute I'd put Bruno (huvudpersonen) in it, it wouldn't be real anymore."
Och visst, man kan tycka att han är lat och försvarar sig själv på ett löjligt sätt, men jag behövde verkligen de orden eftersom det känns som om Mad Girl, min nanoberättelse, är fullkomligt orealistisk och bara allm...

[ Fortsätt ]